Exempel: Lena utanför

Lena var 13 år när hon började gå i psykoanalys. I skolan hade man länge varit bekymrad för henne. "Hon försvinner in i sig själv", sa man där och var rädd att hon var på väg att bli psykiskt sjuk. Hon hade under hela skoltiden varit en särling bland kamraterna på så sätt att hon isolerade sig och försjönk i egna fantasier. Hon hade svårt att följa med i skolarbetet på grund av sin avskärmning och sina koncentrationssvårigheter. Man hade klart för sig att hon egentligen var en begåvad flicka, men hon kunde inte alls utnyttja sina intellektuella resurser.
 

Lenas pappa hade tagit livet av sig när hon var en liten flicka. Detta hade man nästan inte alls talat om i den kvarvarande familjen, mamma och Lenas syskon. Under analysen blev det tydligt att Lena hade gömt undan alla svåra känslor hon hade kring sin pappas död. Hon hade i stället byggt upp en fantasivärld där hon umgicks med utanför sin döda pappa – som var levande i fantasin. Men all sorg och ilska och alla svårigheter att förstå pappans självmord avvärjde hon. Den starka laddningen i känslorna skapade ett stort tryck inom henne, som av och till tog sig uttryck i psykosomatiska reaktioner i form av oförklarliga diarréer och huvudvärk.
 

I analysen kunde Lena bit för bit få kontakt med alla sina svåra känslor kring pappans frånvaro och det svek hon innerst inne upplevde att hans självmord innebar. Hon fick mod att diskutera också i familjen och med farmor för att förstå vad som låg bakom pappans tragiska steg. Analysen ledde till att hon kunde skapa sig en realistisk bild av sin pappa, och hon kunde också lämna den hållning av avskärmning och isolering som hon tidigare låst sig i. Lena kunde återgå till den naturliga ungdomsutvecklingen och äntligen utnyttja sina goda resurser i skolarbetet.
 

(Fingerat namn och bild).