Exempel: Petra i sin egen värld

Petra var 5 år då hon fick en liten bror. Efter broderns födelse började föräldrarna alltmer glida ifrån varandra, och så småningom blev det våldsamma uppträden. Föräldrarna skildes efter några år och Petra bodde med mamma. Petra var orolig och ängslig, och det blev ofta svåra och utmattande bråk mellan henne och hennes mamma.
 

När hon började skolan började hon kissa på sig och äta för mycket så att hon blev tjock. Kamraterna började reta henne. Hon var okoncentrerad i skolarbetet, dessutom störande i klassrummet. När allt fler gav sig på henne flydde hon in i en egen värld på golvet under skolbänken och började uppfattas som mer och mer konstig.
 

Petra började i analys. Hennes avvisande och – som det därför föreföll – självtillräckliga uppförande i klassrummet fick nu analytikern smaka på, men därmed kunde han också förstå hur avvisad, hur kränkt och hur värdelös hon själv känt sig när föräldrarna hade fullt upp med sin konflikt med varandra. Analytikern kände sig själv avvisad och utestängd, värdelös och maktlös ihop med Petra. I hennes värld, förstod han, fanns bara två alternativ: ensam under skolbänken med tröstande fantasier där hon var stor och mäktig – eller utlämnad och utplånad ihop med en annan människa. Till skillnad från Petra kunde emellertid analytikern stå ut med dessa känslor och i ord förmedla till henne hur han förstod hennes situation och hennes känslor. De blev inte längre lika outhärdliga för henne.
 

Hon kunde tillsammans med sin analytiker leva sig igenom och finna ord för sin sorg, förtvivlan och sitt ångestfyllda raseri. Hon fick bättre kontakt med både jämnåriga och vuxna, kunde bättre ta emot både uppskattning och realistisk kritik och därmed utveckla en naturlig självkänsla. Skolgången kunde fortsätta utan några ytterligare stödåtgärder. Idag är Petra en ung kvinna som lever i ett stabilt och bra förhållande med en man.
 

(Fingerat namn och bild).